Jag tänker inte sticka under stol med att Seattle-baserade fotografen Chase Jarvis är en av mina absoluta favoritfotografer. Han är banbrytande inom många områden, och hans fotografi är såväl professionellt som konstnärligt helt fantastiskt. Det som verkligen får honom att sticka ut från mängden är hans generositet med att dela med sig av kunskap, tips och idèer. Han är aktiv och delaktig inom många communities, bl a Strobist, för att sprida kunskap till övriga inom den fotografiska världen.
James Nachtwey anses av många vara en av världens främsta krigs- och dokumentärfotografer i modern tid, och har bl a skildrat krig och oroshärdar i över 30 länder. Med sina bilder vill han genom att sätta sig mitt i händelsernas centrum, ge en bild av sanningen, dokumentera människors kamp och genom detta väcka resten av mänskligheten och skaka dem till handling.
Han var år 2007’s vinnare av TED-priset, som gav honom $100,000 och en önskan om att förändra världen. Det här var hans önskan: “I’m working on a story that the world needs to know about. I wish for you to help me break it in a way that provides spectacular proof of the power of news photography in the digital age.”
Nu delar han med sig av sina starka bilder som skildrar följderna av XDR-TB, en variant av tuberkulos som drar in världen i en global medicinsk kris. Besök www.xdrtb.org för att få mer info om hur du kan hjälpa till.
TED har gjort ett upprop och uppmanar alla som vill hjälpa till och sprida information och skaka tag i mänskligheten genom att 1) – om du gör en Powerpoint-presentation under oktober, starta presentationen med en av James bilder 2) – om du har en projektor på ditt kontor, projicera en av James bilder på byggnaden mitt emot. 3) – Om du har en LCD-skärm på ditt kontor, visa en DVD med James bilder.
Jag kan starkt rekommendera sidan, som befinner sig längst fram när det gäller visuellt historieberättande om dagens värld och människorna i den. På sidan hittar man ytterst välgjorda globala och sociala fotojournalistiska projekt bestående av fantastiska bilder, interaktivitet, ljud och video.
Jag kan särskilt rekommendera:
”Evidence of My Existence” – Fotografen Lo Scalzo ha gjort en visuell synopsis av sitt liv och sina minnen som fotojournalist med världen som arbetsfält.
”Kingsley Crossing” – Fotografen Olivier Jobard berättar om en man från Kamerun som är beredd att överge allt – sin familj, sitt land och sina vänner – i hopp om att hitta ett bättre liv i en annan del av världen.
”Rape of A Nation” – Fotografen Marcus Bleasdale skildrar Kongo, ett krigshärjat land där det sedan 1998 skördats 5,4 miljoner människors liv, främst till följd av ett sönderfallet vårdsystem och en ekonomisk ruin.
Mediastorm vann 2007 en Emmy för bästa ”bredbandsdokumentär”, tog första platsen både inom ”Best of Photojournalism” och ”Picture of the Year”.
Vi kan konstatera att vi har ett underutnyttjat transportkapital i vårt hörn av världen. I Vietnam finns det få bilar, men över 5 miljoner mopeder/motorcyklar. Dessa används till att transportera allt och alla. Fotograf Hans Kemp har fångat en del av dessa i fantastiska blider i hans bok “Bikes of Burden”.
Fotojournalisten Adam Huggins har funderat på något som vi andra inte lägger många tankar på – “Vart kommer brunnslocket ifrån?” Han slutade inte vid en fundering, utan han tog sin kamera och besökte en fabrik i Indien som levererar brunnslock till NY. Detta resulterade i mycket intressanta bilder som visar arbetsförhållanden och berättar historien om människorna bakom ett brunnslock i NY.
Fotografen och humanisten Dith Pran gick bort i förra veckan. För er som sett filmen “Killing Fields” är fotojournalisten Dith Pran väl känd. För er andra (förutom att se filmen) var Dith Pran från Kambodja, och arbetade där åt NY Times tillsammans med journalisten Sydney Schanberg när Röda Khmererna tog över landet. Syd Schanberg lyckades fly, men trots idoga försök att få med sig sin vän ut ur landet blev Dith kvar och satt i fångläger. Dith lyckades mot alla odds överleva, och tillslut fly som fånge och ut ur landet. Han hade bevittnat hur hans land blev förvandlat till ett levande helvete under Röda Khmerernas barbariska regim som tog död på nära två millioner människor. Dith Pran och Syd Schanberg återförenades i USA, där Dith sedermera fortsatte att arbeta åt NY Times. Dith Pran dog vid 65 års ålder pga cancer i bukspottskörteln.
NY Times har publicerat en minnesartikel om Dith Pran’s liv, tillsammans med några av hans bilder. Där finns också filmen “Last Word“, där Dith berättar om sitt liv och vikten av att inte glömma ett av de mest tragiska folkmorden i världshistorien.
