Snowflakes In June

Fly me to the moon
Let me play among the stars
Let me see what spring is like
On a-Jupiter and Mars
In other words, hold my hand
In other words, baby, kiss me

Fill my heart with song
And let me sing for ever more
You are all I long for
All I worship and adore
In other words, please be true
In other words, I love you

- Frank Sinatra

Vi lever i en tid när väldigt många vill väldigt mycket. Vi lever i en tid när det vi vill skall ge resultat väldigt fort. Med minsta möjliga motstånd. Runt omkring oss strösslas det “quick-fix” à la Idol-artister och Scott Kelby-recept. Vad du än gör, och hur mycket du än vill, så räcker det inte med att bara att vilja. Du måste VILJA med hela din kropp och själ, och med det menas att upprepa, testa nytt, öva, öva öva. Det är tidlöst.

Så gjorde de stora rockartisterna, de tidlösa. De övade i källarlokalerna, spelade in demo-tejper, slet för ett skivkontrakt. De andades musik.

Så gör de stora fotograferna. De experimenterar, testar ljussättningar, gör om, gör nytt. Studerar andra fotografer, sätter sig in i deras tankar. Lär sig ljusets egenskaper, och hur de kan använda sig av det. Hittar sin stil. Öva, öva, öva. Utvecklar sin stil. Lär sig behärska reglerna, för att sen bryta dem. De andas fotografi.

Vad du än vill uppnå, räcker det inte med att bara att vilja. Kevin Spacey uttrycker det med med några få kärnfulla ord

To want
To be ambitious
To want to be succesful is not enough
That’s just desire…
- Kevin Spacey

(Tack till Chase Jarvis för tipset om videon)

Jag hatar att bli placerad i ett fack. Jag är inte “bara” fotograf. Jag har flera intressen och vill inte göra samma plikt i tunnelsyn varje dag.

Jag har inte en aning om vad Snowflakes In June är. Den pendlar mellan fotoblogg, personlig blogg och en tumblelog. Jag brukade invända mot att folk kallar det en blogg, men definitionen av bloggar har blivit så bred att det inte spelar någon roll längre. Fotografin är i fokus, men fotografi är så mycket mer än pixlar på en skärm eller bläckprickar på ett papper.

Om man skall göra det enkelt för sig kan man beskriva fotografin som ett inre och ett yttre landskap. Det som är utanför, respektive inuti oss själva. Det yttre landskapet skapas delvis av oss – dig, mig och alla andra. Där finns också en oåtkomlig del, en del vi inte kan påverka. Världen runtomkring oss sätter sen sina fotspår i oss. Vi påverkas, och hur vi påverkas avgörs av de ”glasögon” vi bär. En del vill uttrycka hur de påverkas, och i samma ögonblick man gör det påverkar man världen runt omkring sig. Det går runt, i denna mångfacetterade smältdegel vi kallar ”Världen”.

Är det något Snowflakes In June handlar om är det hur jag påverkas, och i viss mån hur jag vill påverka genom fotografin. Snowflakes In June är ständigt på väg. Inte ett mål, utan en väg. Jag vill inte Snowflakes In June “bara” ska vara en blogg. Jag vill inte att det ska vara “bara” någonting. De som slår följe kommer och går. En del stannar längre, en del kortare. Man lämnar spår, bidrar och delar med sig.

Snowflakes In June handlar om att inspirera och att bli inspirerad. Jag gör min egen grej, och Snowflakes In June är sin egen sak. Jag vill inte att folk placerar mig i ett fack, och inte gör jag det själv heller.

Försök inte att placera dig i ett visst fack om det är en usel passform. Befria dig från andra människors upplevda föreställningar. Gör din egen grej. Det är bra.

It was my attempt to digitally crush us to the point that you feel the soul of the music through what has become the essence of us,” he says. “We become the ghosts in the machine. Some may say that because of technology, we lose a sense of who we are. I counter that by illustrating that we can get closer to who we are if we sift through the noise. If this sounds like it’s too ‘out there,’ just ignore what I said and enjoy the pretty pictures.

Under en stilla promenad genom Stockholm med kameran som enda sällskap samlade jag bilder. Vem har sagt att landskapsbilder inte kan innehålla hus, och/eller människor? Bara man sätter på sig rätt glasögon så hittar man en hel del landskap även i den urbana miljön. Det blev fler bilder än jag hoppats på, och svårt att välja ut bidrag till veckans tema i Fotosöndag, Svartvitt Landskap. De här två blev mina val att dela med mig av.

Den översta bilden är tagen på Årstafältet. Gillar den mångbottnade kontrasten. Svart mot vitt. Natur mot stadsbebyggelse. Strån ur vattnet mot hus ur marken.

Den undre bilden är inte tagen under ovan nämnda promenad, utan tidigare i veckan. Liten pojke som upptäcker världen och fyller på sitt inre landskap.

Jag tänker inte sticka under stol med att Seattle-baserade fotografen Chase Jarvis är en av mina absoluta favoritfotografer. Han är banbrytande inom många områden, och hans fotografi är såväl professionellt som konstnärligt helt fantastiskt. Det som verkligen får honom att sticka ut från mängden är hans generositet med att dela med sig av kunskap, tips och idèer. Han är aktiv och delaktig inom många communities, bl a Strobist, för att sprida kunskap till övriga inom den fotografiska världen.

Titta på en intervju gjord av Marc Silber där Chase Jarvis delar 5 tips till bättre bilder.
Följ min blogg med bloglovin

“I have been a witness, and these pictures are

my testimony. These events I have recorded should

not be forgotten and must not be repeated”

-JAMES NACHTWEY-

James Nachtwey anses av många vara en av världens främsta krigs- och dokumentärfotografer i modern tid, och har bl a skildrat krig och oroshärdar i över 30 länder. Med sina bilder vill han genom att sätta sig mitt i händelsernas centrum, ge en bild av sanningen, dokumentera människors kamp och genom detta väcka resten av mänskligheten och skaka dem till handling.

Han var år 2007′s vinnare av TED-priset, som gav honom $100,000 och en önskan om att förändra världen. Det här var hans önskan: “I’m working on a story that the world needs to know about. I wish for you to help me break it in a way that provides spectacular proof of the power of news photography in the digital age.”

Nu delar han med sig av sina starka bilder som skildrar följderna av XDR-TB, en variant av tuberkulos som drar in världen i en global medicinsk kris. Besök www.xdrtb.org för att få mer info om hur du kan hjälpa till.

TED har gjort ett upprop och uppmanar alla som vill hjälpa till och sprida information och skaka tag i mänskligheten genom att 1) – om du gör en Powerpoint-presentation under oktober, starta presentationen med en av James bilder 2) – om du har en projektor på ditt kontor, projicera en av James bilder på byggnaden mitt emot. 3) – Om du har en LCD-skärm på ditt kontor, visa en DVD med James bilder.

Webbplatsen Mediastorm är ett vattenhål för alla som intresserar sig för fotojournalism och välgjorda dokumentära berättelser. Sidan startades av 2005 av fotojournalisten Brian Storm, och dess främsta mål är att visa vägen in i nästa generation av multimedialt berättande. Brian Storm är förutom Mediastorm nära knuten till The Council on Foreign Relations, Human Rights Watch, The Eddie Adams Workshop, The Alexia Foundation, and Brooks Institute’s Journalism School.

Jag kan starkt rekommendera sidan, som befinner sig längst fram när det gäller visuellt historieberättande om dagens värld och människorna i den. På sidan hittar man ytterst välgjorda globala och sociala fotojournalistiska projekt bestående av fantastiska bilder, interaktivitet, ljud och video.

Jag kan särskilt rekommendera:

• ”Evidence of My Existence” – Fotografen Lo Scalzo ha gjort en visuell synopsis av sitt liv och sina minnen som fotojournalist med världen som arbetsfält.

• ”Kingsley Crossing” – Fotografen Olivier Jobard berättar om en man från Kamerun som är beredd att överge allt – sin familj, sitt land och sina vänner – i hopp om att hitta ett bättre liv i en annan del av världen.

• ”Rape of A Nation” – Fotografen Marcus Bleasdale skildrar Kongo, ett krigshärjat land där det sedan 1998 skördats 5,4 miljoner människors liv, främst till följd av ett sönderfallet vårdsystem och en ekonomisk ruin.

Mediastorm vann 2007 en Emmy för bästa ”bredbandsdokumentär”, tog första platsen både inom ”Best of Photojournalism” och ”Picture of the Year”.

Vi kan konstatera att vi har ett underutnyttjat transportkapital i vårt hörn av världen. I Vietnam finns det få bilar, men över 5 miljoner mopeder/motorcyklar. Dessa används till att transportera allt och alla. Fotograf Hans Kemp har fångat en del av dessa i fantastiska blider i hans bok “Bikes of Burden”.