Snowflakes In June

Onsdagens nyheter om Steve Jobs avgång var ledsamt. Min oro gäller inte Apple. Apple är en levande gemenskap av designers och utvecklare, och Tim Cook kommer vara utmärkt vid rodret. Min oro gäller Steve Jobs. Han är och har varit en av de få människor i min senare del av livet jag verkligen beundrat, och hans arbete och principer har varit till stor inspiration för mig. Jag vill, med många andra, säga “tack, Steve”

“So, what are you going to do with the digital dividend? Cruise Facebook?”

- Seth Godin (Wasting the digital dividend)

80/20-regeln, även kallad “Pareto’s Law”, myntades efter en italiensk ekonom vid namn Vilfredo Pareto som upptäckte (ja, upptäckte, för man får komma ihåg att det här var i början av 1900-talet) att 80% av Italiens landmassa och tillgångar ägdes av 20% av befolkningen.

Det här har man alltså kallat för Paretos Lag. Lag kanske är att ta i, för det är ju inte alltid att förhållandet 80/20 gäller, utan kanske 70/30. Snarare som en princip (vilket man sedermera döpte om den till), och det är just som princip den är viktig att ha i tanken. 80/20-principen kan man översätta till andra områden. Det gjorde även Pareto, för han upptäckte att 20% av hans ärtväxter producerade 80% av ärtorna i hans trädgård. BANG on target, pal!

Nu, med ovanstående i bakhuvudet reser vi snabbt tillbaks i tiden, nämligen 2011 och till vår nuvarande arbetsplats. Vad händer om vi säger att 80% av vårt arbete (eller kalla det produktion), utförs av 20% av våra medarbetare? Nä, det var elakt sagt. Men så här då: 80% av vårt arbete utförs av 20% av den ansträngning vi gemensamt lägger ner.

Apropå det måste jag påminna om det som många påstår, att det skulle kosta mycket energi för de sista procenten. De sista procenten? Som jag ser det är det i så fall 80% kvar tills vi använder våra resurser till 100%. Sen får man inte glömma att 100% av 0 ändå bara är 0, men det är en annan femma och diskussion.

Så, sammanfattningsvis och dit jag vill komma är att vi har en enorm resurs att ta av för att komma dit att vi använder vår kompetens, ökar på vår kompetens och nyttjar våra resurser på bästa sätt. Eller så kan man nöja sig med att vi presterar “hyggligt”, och då kan vi ju skicka hem 80% av våra medarbetare, eller så kan vi alla gå ner till 20%-ig tjänst. Risken med det är ju att vi tar med os 80/20-principen i det, och i slutändan bara presterar 4% av vår förmåga.

Vad har det här med fotografi att göra? Allt och ingenting.

Att skjuta upp saker är mänskligt. Det är sånt man gör varje dag. Men frågan är om det blivit mer mänskligt, eller bara mer vanligt. I takt med att möjligheterna ökar lägger man allt större press på sig. Det är så mycket man vill. För det är så mycket man kan göra. Man börjar prata om vad man ska göra, istället för att göra dem. För att inte glömma allt man ska göra sätter man upp sakerna på listor. Man gör listor på saker man ska göra, istället för att göra det man ska göra. Så att man kan göra dem sen. Martin Luther King Jr. sa i ett av hans berömda tal:

“We are now faced with the fact, my friends, that tomorrow is today. We are confronted with the fierce urgency of now. In this unfolding conundrum of life and history, there is such a thing as being too late. Procrastination is still the thief of time. Life often leaves us standing bare, naked, and dejected with a lost opportunity. The tide in the affairs of men does not remain at flood — it ebbs. We may cry out desperately for time to pause in her passage, but time is adamant to every plea and rushes on. Over the bleached bones and jumbled residues of numerous civilizations are written the pathetic words, ‘Too late.’”

När listorna börjar bli för långa börjar man lova sig själva att göra det man ska göra. Tillslut är listorna så långa och nyårslöftena så många att man inte vet vart man ska börja. Man gör inte det man ska göra utan man pratar om det. Bla bla bla bla. Merlin Mann skrev:

“I’ll go further and say that the repeated compulsion to resolve and resolve and resolve is actually a terrific marker that you’re not really ready to change anything in a grownup and sustainable way. You probably just want another magic wand. Otherwise you’d already be doing the things you’ve resolved to do. You’d already be living those changes. And, you’d already be seeing actual improvements rather than repeatedly making lists of all the ways you hope your annual hajj to the self-improvement genie will fix you.”

Men bara för att man kan göra något betyder inte det att man ska göra det. Man får gå tillbaka till grunderna. Gå in i hjärtat och ta reda på vad man brinner för. Ta reda på vilka grundstenar man ska sätta sina fötter på. Renodla och sålla bort allt annat som är oviktigt.

Så vad har det här med fotografi att göra, frågar vän av ordning. Allt och ingenting, svarar jag. Om fotografi är en passion, ett sätt att uttrycka sig så är det här lika viktigt som livet. För om fotografi är en passion och man tror att passion kan förändra världen, så är fotografi detsamma som livet. Och livet kan inte skjutas på framtiden eller sättas upp på en lista.

Vi lever i en tid när väldigt många vill väldigt mycket. Vi lever i en tid när det vi vill skall ge resultat väldigt fort. Med minsta möjliga motstånd. Runt omkring oss strösslas det “quick-fix” à la Idol-artister och Scott Kelby-recept. Vad du än gör, och hur mycket du än vill, så räcker det inte med att bara att vilja. Du måste VILJA med hela din kropp och själ, och med det menas att upprepa, testa nytt, öva, öva öva. Det är tidlöst.

Så gjorde de stora rockartisterna, de tidlösa. De övade i källarlokalerna, spelade in demo-tejper, slet för ett skivkontrakt. De andades musik.

Så gör de stora fotograferna. De experimenterar, testar ljussättningar, gör om, gör nytt. Studerar andra fotografer, sätter sig in i deras tankar. Lär sig ljusets egenskaper, och hur de kan använda sig av det. Hittar sin stil. Öva, öva, öva. Utvecklar sin stil. Lär sig behärska reglerna, för att sen bryta dem. De andas fotografi.

Vad du än vill uppnå, räcker det inte med att bara att vilja. Kevin Spacey uttrycker det med med några få kärnfulla ord

To want
To be ambitious
To want to be succesful is not enough
That’s just desire…
- Kevin Spacey

(Tack till Chase Jarvis för tipset om videon)

It was my attempt to digitally crush us to the point that you feel the soul of the music through what has become the essence of us,” he says. “We become the ghosts in the machine. Some may say that because of technology, we lose a sense of who we are. I counter that by illustrating that we can get closer to who we are if we sift through the noise. If this sounds like it’s too ‘out there,’ just ignore what I said and enjoy the pretty pictures.